The impact of the COVID-19 pandemic on the ECI implementation and future topics

Addressing the recent COVID-19 pandemic, the European Union has found its self in an unfamiliar form of crisis management. The actions that were executed by the EU member states lacked supervision and coordination; therefore, did not assure all commitments of the member states were well respected. We must construct consistent and binding procedures for all member states of the European Union, in case of such. It is essential to institute a common platform in order to avoid violations of human rights, notably focusing on cybersecurity and the right to privacy. This must be undergone with the aim to assure the security, personal data protection, and values the European Union stands for since its creation. It is fundamental to create a legislative tool that member states can refer to when assuring its citizen's rights and in case of breach will be penalized. In this context, we are addressing states that have declared an emergency situation defined by the Art. 5 of the Constitutional Act no. 227/2002 Coll; where the circumstances under which the state of emergency was declared were clearly unjustified, i.e. Slovakia. States are therefore acquiring exceptional rights over their population; that is to say, monitoring of its citizens residing within a given territory through telecommunications and private companies. As we do not have to further develop, this raises many questions concerning human rights in regard to European citizens. The measures must concern both private and professional activity, which is currently highly concentrated within the cyberspace. This concerns programs such as Zoom that are rapidly rising in popularity; even though, security professionals warn the lack of default settings as not safe. That is to state one example of many. Emphasizing the necessity to act, the European Union must be prepared to assure the security of its citizens while respecting human rights in case of the second wave of COVID-19 or any other possible pandemic.   

In theory the ECI would seem to be a wonderful way to encourage citizen participation, in that it enables a group of citizens to ask the European Commission to prepare a legislative proposal on a specific issue of interest to them. However, even before the COVID-19 pandemic, it received a lot of criticism.

Firstly, citizens have to invest a lot of time and effort in their projects, and there is very little prospect of a successful outcome. The figures show that although quite a lot of projects are accepted for registration, very few go on to have a legislative follow up by the European Commission. There is also a lack of transparency at the initial stage because the examination of the project takes place behind closed doors. Even when the project is successful and obtains one million signatures, the Commission is not obliged to take legislative action; in fact, there is no particular pressure on it produce legislation. The whole process is very slow and cumbersome and can take up to two years because of the various stages involved (the collection of signatures takes a year).

One improvement would be to simplify the collection of signatures so that it is quicker and less complicated to set up. Another measure, which has been proposed by Carnegie Europe, in order to put more pressure on the Commission to take action, would be hold hearings and debates in the national parliaments and the European Parliament at a much earlier stage in the procedure. This would also promote the ECI and publicise the very interesting projects that had been put forward but that the public was completely unaware of. Furthermore, given that coronavirus pandemic has impacted all sectors and made it more difficult to coordinate the preparation of a project, a special more flexible procedure should be put in place in crisis situations.

Under Article 1 of Regulation (EU) 2019/788 of the European Parliament and of the Council of 17 April 2019, on the European citizens' initiative, EU citizens are empowered to petition the European Commission to submit a legislative proposal on any EU-related matter, which they feel needs addressing. In order for an initiative to be admitted by the Commission, ECI organizers must obtain at minimum one million signatures (Article 3(1)(a) of Regulation (EU) 2019/788). 

With the current COVID-19 pandemic, however, it has become increasingly difficult (if not impossible) for ECI organizers to carry out their campaigns and obtain signatures on paper (Council of the EU, 2020). 

In an effort to remedy the situation, the European Commission has submitted a proposal in which it proposes, among other things, to extend the collection period by 6 months (ibid, 2020). 

In addition to the Commission's proposal, I would suggest that campaigning be carried out online. Concretely, ECI organizers could use social media platforms (such as Facebook, Instagram, Twitter, Youtube, etc.) along with video-conferences to promote their initiatives and discuss ideas. I would also suggest that the collection of signatures be conducted electronically (at least until the situation reverts back to "normal").

While this will in no way replace campaigning in person, it is the best viable option available in that it preserves citizens' right to freedom of expression.

That being said, the EU will have to remain vigilant. While digitalisation may have its perks (its rapid and efficient), it can also pose some issues such as misinformation, hacking, identity theft, etc., which could violate fundamental rights as enshrined in the European Declaration of Human Rights (1950).

Det europeiska medborgarinitiativet är en mycket viktig metod för EU-medborgarna när det gäller att uttrycka sina farhågor och diskutera viktiga frågor som är viktiga för dem. i teorin förenar det människor att ta med sig ett visst ämne och kan, med tillräckligt många underskrifter, gå vidare till Europeiska kommissionen för vidare utveckling. På grund av den senaste pandemin 19 har det dock förekommit många förseningar och hinder som har ”stoppat” denna process. 

Många hävdar att det europeiska medborgarinitiativet fick kritik långt före pandemin. Problem som långdragna processer, brist på öppenhet och osäkerhet om hur man genomför förändringar när lagstiftningen väl når EU-kommissionen. Enbart de första stegen kräver mycket tid och arbete för att initiera en lagstiftning, med en mycket låg framgång för den lagstiftning som går igenom. Dessutom är väntetiden för att få underskrifter ett år och de återstående åtgärderna kan ta ytterligare ett år. Vidare offentliggörs inte undersökningen/diskussionen om lagstiftningen under den tid som den äger rum och det ger därför inte människor någon insyn. Alla dessa viktiga frågor var inte bara aktuella utan hade en stor inverkan på det europeiska medborgarinitiativet och dess forum före pandemin. Situationen har därför endast försämrats sedan Covi-19. 

Det har varit mycket svårt för människor att genomföra sina program och kunna genomföra EU-lagstiftning, och det har varit nästintill omöjligt att få röster. Med EU:s medborgarinitiativ 2.0 är det nu lättare att underteckna initiativ online med mycket få personuppgifter. Jag rekommenderar starkt utvecklingen av onlineforumet, som underlättar processen i dess helhet, från början till slut. Samt att skapa en stark närvaro i sociala medier som är lättillgänglig för alla européer. Slutligen bör alla frågor som pandemin tar upp, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och människors integritet, i hög grad fokusera på den kommande tidsperioden.

För att ta itu med Coronavirus-pandemins effekter på genomförandet av det europeiska medborgarinitiativet och ge meningsfulla kommentarer bland mina kolleger har jag valt att titta på den senaste tidens förflutna.

Det europeiska medborgarinitiativet utgör den grad av vertikal integration i det politiska beslutsfattandet som Europeiska unionen har för avsikt att närma sig. Det anses vara det ”första transnationella verktyget för deltagardemokrati”. Åtminstone i teorin är det europeiska medborgarinitiativet ett bevis på EU:s framgång i dess omfattande hantering av konglomeratförvaltningsorgan på kontinental nivå, samtidigt som man upprätthåller och främjar demokratiska och pluralistiska värderingar. I praktiken har dock det europeiska medborgarinitiativet hittills varit en magnet till kritik från aktivister och till parlamentariker. Frustrationen illustreras mycket tydligt i denna intervju 2015 med EU:s parlamentsledamöter (vid den tidpunkten) György Schöpflin (https://www.youtube.com/watch?v=rYr3t9Yhrqk). ”Failure kan vara lite alltför hårt”, säger György Schöpflin i intervjun, men det har inte varit en framgång. Detta beror i stor utsträckning på de begränsningar som anges i de övriga bidragen till denna tråd.

Mycket av EU:s och det europeiska medborgarinitiativets sida, många av den kritik som György Schöpflin och de aktivister som deltog i videon hade för programmet behandlades i en större reform av plattformen för det europeiska medborgarinitiativet 2020. Initiativet, kallat ”ECI 2.0”, inleddes den 1 januari 2020. Plattformen kom med en förenklad registreringsmekanism och inbegripandet av forumet i syfte att främja en högre grad av engagemang och diskussion med avseende på det europeiska medborgarinitiativet (ändringar av registreringsfaserna för registrering & och en eventuell förändring av utvecklingen av ämnen som styrs av forumet). dessa ändringar är potentiellt banbrytande, så att de kan försöka mäta eller avgöra om de har varit effektiva så snart genomförandet är en utmaning, även innan den aktuella krisen har beaktats. Dessutom har EU, på grund av de omständigheter som låg till grund för pandemin 19, inte kunnat främja och hålla med på denna nya plattform, vilket man hoppats på. (illustrerat av evenemanget den 6 mars 2020 om uppgradering av det europeiska medborgarinitiativet 2.0, vilket har fördröjts tills vidare, Https://citizens-initiative.europa.eu/conference-european-citizens-initiative-20-design-engage-impact_en)

Detta ger också upphov till några nya frågor. Hur kan EU katalysera genomförandet och antagandet av det nya medborgarinitiativet 2.0 i klimat-19? Kan EU inkludera några av de reformförslag som lagts fram av andra i denna tråd (kampanjer för sociala nätverk och stödförklaringar på internet osv.) till projektet ”ECI 2.0” eller ett liknande reforminitiativ inom en nära framtid?

Början av 2020 var för många av oss en orolig händelse, fylld med hopp för det kommande årtiondet. För de europeiska medborgarna inleddes hälsokrisen i provinsen Wuhan långt ifrån deras oro fram till dess att de var tvungna att ta itu med verkligheten och att denna sanitära kris var viktig. Från och med nu är det 2020 som är en naturlig följd av Covi-19. I maj beslutade EU:s ledare att lägga fram ett förslag till återhämtningsplan med en kortsiktig förstärkning på 750 miljarder euro i EU:s budget och en reviderad långtidsbudget. Europeiska unionens insatser är inriktade på följande fyra prioriteringar: begränsa virusets spridning, visa forskning om behandlingar och vacciner, se till att det finns medicinsk utrustning och stödja arbetstillfällen, företag och slutligen ekonomin. Vad gäller det europeiska medborgarinitiativet, som vi redan tillfälligt har berövats en viss utsträckning av vår rörelsefrihet, är en effektiv deltagardemokrati som kommer att påverkas negativt av krisen? Eftersom det är ett viktigt inslag i avsnittet om deltagardemokratin i Lissabonfördraget gör det europeiska medborgarinitiativet det möjligt för EU-medborgarna att identifiera en gemensam fråga och uppmana till åtgärder.

Den grundläggande ramen för medborgarinitiativ fastställs i artikel 11.4 i EU-fördraget och i artikel 24.1 i EUF-fördraget anges de allmänna principerna för förfarandena och villkoren. Under 2020 strävade kommissionen efter att vidareutveckla det europeiska medborgarinitiativet och göra förfarandet mer tillgängligt. När det gäller den sanitära krisen verkar dock insamlingen av underskrifter vara komplicerad, liksom godkännandet av projektet, eftersom Europeiska unionen har prioriteringar i samband med den nuvarande krisen. 2020 års initiativ för att främja medborgarinitiativet utvidgar redan samlingsbeskedet för insamling av underskrifter på sex månader, men med begränsad kontakt är detta kanske inte tillräckligt. Men i en digital tidsålder bör vi dra nytta av den teknik som finns tillgänglig. Detta skulle göra processen mer synlig och öka insynen i processen samt vara mer tillgänglig.

En viktig förändring som Covi-19 skulle kunna föra med sig när det gäller det europeiska medborgarinitiativet är initiativen. I förslaget från Europaparlamentet och rådet anges det att de nya initiativen måste vara kopplade till effekterna av Covi-19.

Sedan 2011 har endast fyra initiativ godkänts, vilket visar hur viktigt det är att göra det mer tillgängligt.

CODVI-19 har haft en enorm inverkan på EU:s och världens funktioner, och har fått allvarliga konsekvenser för våra mänskliga rättigheter och vår frihet. Så mycket som de senaste månaderna har fyllts med negativa händelser, vilket också har gjort det möjligt för oss att ta reda på vilka ämnen som behöver uppmärksammas omedelbart. Det europeiska medborgarinitiativet och Europeiska unionen har varit inriktade på en stor majoritet av ämnen, bland annat viktiga ämnen som klimatförändringar, men andra viktiga ämnen som personlig integritet har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Den personliga integriteten har blivit en känslig fråga, eftersom telefonspårning och osäkrade telefonkonferenser har införts.

Många länder i och utanför Europeiska unionen har använt appspårningsteknik för att bekämpa Covid-19, och en del har till och med utbytt information med varandra, t.ex. USA:s insamling av data med Tyskland och Italien. Debatten om att säkerställa EU-medborgarnas hälsa och deras integritet är en lång och komplicerad debatt. Jag tog med detta ämne i diskussionen, eftersom det är ett exempel på hur lätt privat information, t.ex. lokalisering och uppgiftsinsamling, kan samlas in och översändas. Låsningen har bara demonstrerat en befintlig integritetsfråga så länge som många regeringar och privata företag har samlat in användardata innan Cvid-19 har samlat in användardata, även om de inte döljer det uttryckligen. Det mest framträdande exempel som var känt för några månader sedan, men först nyligen, är hur den populära appen TikTok har samlat in användarens telefondata och överför allt till det kinesiska företag som skapade TikTok.

Det är nödvändigt att ändra begreppet europeisk kritisk infrastruktur och även trender i fråga om ämnen. Utan att överge andra viktiga frågor, t.ex. klimatförändringar, måste det europeiska medborgarinitiativet och EU definitivt prioritera integritetsskyddet på en högre nivå, i takt med att EU:s medborgare sakta men säkert förlorar en av sina viktigaste mänskliga rättigheter, deras privatliv. 

Det europeiska medborgarinitiativet är ett verktyg som ger medborgarna möjlighet att påverka EU:s politik. Det anses vara det ”första transnationella verktyget för deltagardemokrati”. Sedan inrättandet 2011 har dock endast fyra initiativ nått det antal underskrifter som krävs (Right2Water, One of Us, Stop Vivisection, och Ban Glyphosate) och endast det senaste har nått parlamentet (2014) och kan bli verklighet. Detta visar hur svårt och sannolikt är att kunna påverka EU-politiken.

Men eftersom pandemin har visat oss är ett starkt och enat civilt samhälle mer nödvändigt än någonsin, och det europeiska medborgarinitiativet kan i hög grad bidra till detta. Hur kan medborgarinitiativet bli det verktyg som alla europeiska medborgare använder för att be EU hjälpa till? Hur kan medborgarinitiativet bli ett deltagarinriktat verktyg som det är tänkt att vara?  

Mitt förslag är att det europeiska medborgarinitiativet bör göra dess forum mer synligt, genom att göra en kampanj i sociala medier för att hjälpa människor att veta mer om medborgarinitiativet. Det tog mig tid att höra om medborgarinitiativet. Enligt min mening bör medborgarinitiativet presenteras på följande sätt: ett utmärkt verktyg för transnationell demokrati och främjande av mänskliga rättigheter. Detta bör främjas via sociala medieplattformar (Facebook, Twitter, Youtube eller Instagram) och till och med tidningar från olika medlemsstater. Ett annat sätt att göra detta är genom en kampanj inom EU-institutionerna, bland institutionens anställda, och även vid universiteten i Bryssel och i hela EU.Det europeiska medborgarinitiativet skulle också kunna skapa en Youturörkanal där man kan förklara de olika initiativ som för närvarande diskuteras. Detta kan underlätta insamlingen av underskrifter och främja allmänhetens deltagande i medborgarinitiativet.