Att forma EU:s digitala framtid: Hur kan medborgarna påverka politiken?

hej

Reglering av det digitala universumet är en av de mest komplexa utmaningarna i modern tid. Den digitala teknikens avskräckande karaktär, dess snabba utveckling och de berörda aktörernas extrema heterogenitet gör det svårt att utveckla ett stabilt och gemensamt regelverk. Ändå är det just på grund av denna komplexitet som det finns ett stort behov av ett bredare deltagande av medborgarna (och invånarna i medlemsstaterna) i de beslutsprocesser som formar det europeiska digitala området. Instrument som det europeiska medborgarinitiativet, de europeiska medborgarpanelerna och andra former av deltagande- och samtalsdemokrati spelar därför en central roll. 

Naturligtvis, för att delta (och göra det på allvar) måste du först och främst förstå: Detta är en utmanande utmaning som man snarast måste ta itu med för att möjliggöra ett välinformerat och effektivt deltagande, nämligen kampen mot digital analfabetism. Enligt uppgifter som offentliggjordes av Eurostat i februari 2024 saknar omkring 45 % av européerna i åldern 16–74 år grundläggande digitala färdigheter, medan nästan 7 % aldrig har använt internet (https://ec.europa.eu/eurostat/en/web/products-eurostat-news/w/ddn-20240222-1). Utan en seriös och omfattande europeisk plan för digital utbildning och inkludering finns det en risk för att den digitala ekonomin kommer att utvecklas ojämnt, vilket stärker den sociala asymmetrin och utestänger stora delar av befolkningen från möjligheten att fullt ut utöva sina medborgerliga rättigheter.

Visserligen är regleringen av system som använder artificiell intelligens en avgörande punkt. Yrken som röstskådespelare, grafiker, illustratör eller kompositör är nu utsatta för den verkliga risken att ersättas av algoritmer som kan återge röst, bilder eller musik, utan adekvat ekonomiskt eller moraliskt erkännande. 

När det gäller den politik som reglerar den digitala miljön finns det ytterligare en aspekt som bör uppmärksammas, nämligen minimiåldern för tillgång till sociala nätverk. Detta förslag har en personlig innebörd för mig. Under min barndom tillbringade jag många timmar framför datorn, ofta av tristess, saknade verktyg för att tolka vad jag såg och interagerade med. I efterhand inser jag att tidig tillgång till den digitala världen, och sociala medier i synnerhet, kräver en känslomässig och kognitiv mognad som jag saknade (och det är fallet för många yngre människor). Digital utbildning bör åtfölja inträdet i dessa utrymmen på ett gradvist sätt.

 Minimiåldern för tillgång till sociala medier bör fastställas till 15 eller 16 år, vilket redan föreslagits eller diskuterats i vissa medlemsstater. In Spain, for example, the possibility of raising the minimum age for access to social networks to 16 years (https://cadenaser.com/nacional/2025/03/25/elevar-a-16-anos-la-edad-para-abrir-cuentas-en-las-redes-sociales-y-castigar-los-deepfakes-claves-de-la-ley-de-menores-en-el-entorno-digital-cadena-ser)is being discussed, while in France the possibility of providing explicit parental consent for children under 15 years of age is being considered (https://www.ilfattoquotidiano.it/2023/03/04/francia-no-ai-social-network-prima-dei-15-anni-la-proposta-di-legge-tutela-dei-giovanissimi/7085600). Syftet med dessa förslag är inte att på ett bestraffande sätt begränsa tillgången till digital teknik, utan snarare att hjälpa ungdomar på en mer medveten och säker väg. Riskerna med tidig och ostyrd användning av sociala medier – från exponering för olämpligt innehåll till nätmobbning, från digitalt beroende till hatpropaganda på nätet – kräver noggranna och balanserade svar. 

Mot bakgrund av vad som har sagts borde vi kanske sluta tala om det digitala som något falskt med avseende på den sociala verkligheten, eftersom det nu är rotat i det sociala tyget och djupt påverkar dess utveckling. Om vi strävar efter en digital framtid som återspeglar våra värderingar är det därför viktigt att delta, lyssna, bidra och tala ut. 

Precis som demokrati måste den digitala framtiden också delta och levas. 

Men vad är digitalisering?

Jag noterar att mina landsmän och EU-medborgare har en självbegränsande uppfattning.

Bröder vi inte lever i 1984 vi är friare än du tror, våra verkliga representanter (de äldre) har redan levt och du tror att de strävar efter makt eller är lurade att föra något i livet efter detta du har fel! Vi unga är deras hopp.

Vad är syftet med digitalisering?

En digital medborgare låter väldigt illa.

En medborgare som bara kan vara medveten! Eftersom en medveten medborgare övervinner sjukdomar, krig och framför allt politisk hungersnöd, det ointresse för sina egna rättigheter som påverkar alla.

Vi är citroner i våra regioner och för industriella processer måste vi pressas, vi måste på alla sätt bli utpressade lösningen för att rädda oss själva och låta vår civilisation övervinna tidens test. 

Tiden för girighet och åtrå är över, idag är tiden för välvilja! 

Medborgarna måste vara medvetna om sina egna resurser för värdet av varje enskild stad. Det finns inte längre någon gissnings- och presumtionspolitik, utan endast en territoriell förvaltning av beräkningar och uppgifter. Digitaliseringen har en skyldighet att optimera omvandlingen av data till information. 

Översatt: rationalisera de lokala förvaltningarna och fastställa en rangordning av kommuner/städer. Det är nödvändigt att skära av onödiga utgifter och jag är övertygad om att en tjänsteman som vet var avloppet i ditt hus passerar är enligt min mening en fruktansvärt medeltida och värdelös kostnad för modern teknik.

Men som bevis på att jag har läst dina överväganden, med glädjen att ha gjort mig till en deltagare, erkänner jag att ett instrument, en sådan exakt och kapillär kartläggning av BNP, resurser och tjänster kan utsätta dig för fruktansvärda risker för den nationella säkerheten.

Men hur kan vi organisera och främja ett gemensamt medvetande, en homogen positiv civilisation? Och framför allt, att ta den digitala säkerheten till nya nivåer?