Medborgare som driver på förändringar i det europeiska demokratiska landskapet

”Det europeiska medborgarinitiativet markerar obestridligen en betydande väg mot att främja medborgarengagemang och bygga upp ett mer delaktighetsbaserat och transnationellt EU”, skriver Paola Ladisa, en italiensk student och yrkesverksam i sin masteravhandling med titeln ”Det europeiska medborgarinitiativet: en väg mot transnationell demokrati i Europa?”. Hon fortsätter dock att ”... det blir uppenbart att utmaningar kvarstår. Medborgarnas begränsade entusiasm och kommissionens försiktiga inställning när det gäller att fullt ut tillmötesgå begäranden om medborgarinitiativ ger upphov till osäkerhet om dess potential att fungera som en omdanande katalysator för transnationell demokrati i Europa. ”

I denna artikel för forumet för medborgarinitiativet sammanfattar Paola Ladisa huvudargumenten för sin forskning. (anmärkning till läsaren: artikeln innehåller endast författarens åsikter och kan inte på något sätt anses återspegla kommissionens åsikter). 

Förändringar och framsteg inom EU:s invecklade system drivs av en komplex och ofta citerad teknokratisk beslutsprocess. Denna process har dock genomgått en gradvis demokratisering som främjar ett ökat deltagande av det civila samhället och de europeiska medborgarna. Ett banbrytande exempel på denna utveckling är det europeiska medborgarinitiativet, ett gränsöverskridande demokrativerktyg som är det första i sitt slag på EU-nivå. Initiativet ger 1 miljoner medborgare från minst sju olika medlemsstater befogenhet att föreslå ett lagstiftningsinitiativ för Europeiska kommissionen.

Bevittnar vi en ny era av medborgarstyrd styrning i hjärtat av Europa? Utforskningen av detta instruments potential och funktion visar sig inte bara vara intressant på grund av dess koppling till de pågående diskussionerna om kärnan i Europeiska unionen och den lämpligaste demokratiska modellen för unionen, utan också på grund av att det ger upphov till genomtänkta diskussioner om medborgarnas möjligheter och rättigheter.

Europas demokratiska pussel: att anpassa demokratin till Europas hjärta

Den pågående politiska utvecklingen i Europeiska unionen kräver ökad legitimitet som härrör från dess medborgare. Som svar på dessa föränderliga krav innehåller Lissabonfördraget ett särskilt avsnitt som inför innovativa demokratiska mekanismer som omfattar både representativt styre och direkt engagemang. EU-medborgarna får tillgång till en rad olika verktyg för deltagande som sträcker sig längre än formell politisk representation. Dessa verktyg omfattar instrument för att fastställa dagordningen, särskilt framställningar till Europaparlamentet och det europeiska medborgarinitiativet. Dessutom finns det mekanismer för input i utformningen av politiken, såsom offentliga samråd, tillgång till handlingar och efterhandsöversyner och klagomål om administrativa missförhållanden som riktas till ombudsmannen. Kommissionen involverar konsekvent medborgare och berörda parter i offentliga samråd under hela processen för utarbetande av politik och lagstiftning, och utnyttjar därmed värdefulla insikter från intressegrupper. Även om denna strategi ger det civila samhället möjlighet att påverka fastställandet av dagordningen och ställa viktiga frågor är den inte ett direkt uttryckför ”folkets styre”. Kommissionen har framför allt ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att besluta huruvida man ska samarbeta med intressegrupper och det civila samhället samt när det gäller att fastställa hur den inhämtade informationen ska utnyttjas. Dessutom bidrar den invecklade och sammanlänkade karaktären hos den europeiska lagstiftningsprocessen och byråkratin till att öka klyftan och ytterligare avhålla medborgarna från detta tungrodda system.

Nödvändigheten av att utvidga deltagandedemokratin ligger i linje med en global omdefiniering av det demokratiska begreppet. Olika teorier har strävat efter att frigöra den demokratiska kärnan i Europeiska unionen, avgränsa gränserna för det påstådda demokratiska underskottet och föreslå möjliga lösningar. Bland dessa framträder den transnationella demokratiteorin, som är invecklad med det europeiska medborgarinitiativet, som ett centralt perspektiv. Som föregångare av Bohman (2010), som är initiativtagare till transnationalism, anser denna teori att EU:s legitimitet och demokratiska brister främst härrör från ett sociologiskt perspektiv, särskilt bristen på medborgarengagemang. Bohman föreslår därför en omformulering av frågan som ett ”överläggningsunderskott” snarare än ett demokratiskt underskott. 

Fokus för den transnationella demokratiteorin är ett nätverk av kraftfull interaktion över gränserna som syftar till att omvandla och utöva makt över gränser och nivåer. Bohmans ord: ”Demokrati över gränserna innebär att gränserna inte markerar skillnaden mellan den demokratiska insidan och den icke-demokratiska utanför politeten, mellan dem som har normativ makt och kommunikationsfrihet att göra anspråk på rättvisa och dem som inte gör det. Det är inte en demokrati över gränserna, utan över gränserna. inte en demokrati i en enda gemenskap, utan många olika samhällen. inte i ett demos, men på flera nivåer, utan i många demoi. ”

Frigörande av gränsöverskridande demokrati: avkodning av det europeiska medborgarinitiativets potential

Övervägandet om en eventuell omdefiniering av demokratin i EU riktar vår uppmärksamhet mot ett centralt instrument: det europeiska medborgarinitiativet. Medborgarinitiativet, som infördes 2011 genom Lissabonfördraget, fungerar som både ett verktyg för att fastställa dagordningen och en deltagandedemokratisk mekanism. Till skillnad från traditionella metoder har det potential att överskrida nationella gränser och omvandla demokratin till en transnationell deltagandeform. Det europeiska medborgarinitiativet ger EU-medborgarna egenmakt genom att tillhandahålla en unik plattform för att föreslå lagstiftning, vilket främjar ett direkt engagemang i EU:s beslutsprocess.

Detta innovativa verktyg gör det möjligt för 1 miljoner medborgare från minst 7 olika medlemsstater att uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag i en fråga som krävs för att genomföra fördragen. Den rättsliga hänvisningen i EU:s sekundärrätt är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/788 av den 17 april 2019 om det europeiska medborgarinitiativet. I förordningen fastställs förhands- och efterhandskrav för att ett initiativ ska kunna lämnas in. Stegen beskrivs kortfattat i bilden nedan. 

För en mer omfattande förståelse av kraven och processen, se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/788 om det europeiska medborgarinitiativet.

Genom att göra det möjligt att samla insatser och underskrifter över gränserna stärker medborgarinitiativet enskilda personers röster och tar itu med gemensamma frågor som sträcker sig över nationsgränserna. Utöver sin lagstiftande roll bidrar medborgarinitiativet till politiseringen av frågor inom Europeiska unionen, främjar resursutbyte och ger upphov till oro hos medborgarna. Medborgarinitiativet fungerar som en katalysator för allmänhetens engagemang och debatt och främjar en kommunikativ diskussion inom EU:s beslutsfattande. Det uppmuntrar organisatörerna att presentera motiveringar inför kommissionsledamöterna och vid offentliga utfrågningar i Europaparlamentet, vilket ökar insynen och ansvarsskyldigheten. Genom denna kollektiva strategi kan en enhetlig europeisk identitet framträda som en påtaglig verklighet.

Begräsning av några siffror: bedömning av framsteg och frigörande av förbättringspotential

Vid en granskning av uppgifterna är det svårt att hävda att det europeiska medborgarinitiativet har fått det erkännande som det förtjänar. Instrumentet har hittills en begränsad resonans. Som Greenwood väl påpekade bör bedömningen av medborgarinitiativets framgång dock gå utöver empiriska mått. I stället bör den mätas genom att erkänna dess demokratiska och transnationella potential. Med utgångspunkt i Greenwood’s insikter föreslår Paola Ladisa att man ska gå vidare med en analys av medborgarinitiativet om tre dimensioner: 

1. Undersöka dess inverkan när det gäller att bredda spektrumet av ämnen som behandlas av de politiska institutionerna, 2. Bedöma dess roll när det gäller att främja offentliga diskussioner, 3. Utvärdera den varaktiga närvaron av det transnationella nätverket av organisatörer och supportrar över tid.

En analys av svaren på de 10 medborgarinitiativ som lämnades in i juli 2023 visar att kommissionen, samtidigt som den visar ett betydande stöd under de inledande skedena av inlämningen, är försiktig med att godta organisatörernas förslag. Detta försiktiga tillvägagångssätt kan bero på kommissionens ovilja att dela med sig av sina exklusiva befogenheter att ta initiativ till lagstiftning med medborgarna. Denna motvilja skulle dock kunna fungera som ett incitament för nätverkets fortsatta verksamhet även efter kommissionens svar. Den andra anmärkningsvärda aspekten gäller innehållet i och bredden av medborgarnas önskemål. I nästan alla fall gav dessa krav upphov till nya perspektiv på kommissionens dagordning, med ett uttalat fokus på frågor som rör miljöskydd och hållbarhet (1:a dimensionen).

När det gäller att skapa en offentlig debatt (2:a dimensionen) visar sig medborgarinitiativet lovande genom att locka deltagare från ett brett spektrum av medlemsstater. Det är värt att notera det avgörande stödet från icke-statliga organisationer, en särskiljande faktor mellan medborgarinitiativ som framgångsrikt når upp till tröskelvärdet och sådana som inte gör det.  Detta betraktar medborgarinitiativet som en potentiellt kraftfull form av extern lobbyverksamhet.

En granskning av de varaktiga nätverken av organisatörer och supportrar (3:e dimensionen) visar på pågående opinionsbildning och en potentiell grund för ett europeiskt offentligt rum. Organisatörerna har framför allt antagit riktade kampanjer i sociala medier som riktar sig till åldersgruppen 21–30 år, en demografisk befolkning som ofta ägnar sig åt sociala medier, med en vinnande strategi föratt ”föra Europa närmare medborgarna”.

Även om medborgarinitiativet har ett enormt löfte är det mycket viktigt att erkänna att det kanske inte i sig är en patentlösning för alla de demokratiska utmaningar som EU står inför. Det föränderliga landskapet kräver en kontinuerlig utvärderings- och anpassningsprocess för att ta itu med vår tids dynamiska karaktär. 

Denna omvandling kan och måste dock inledas på gräsrotsnivå och drivs av medborgarnas stöd och intresse. När utövade du senast din rösträtt i nationella val? Hur händer det med EU-valet? När besökte du senast webbplatsen för medborgarinitiativet?