Minority SafePack – en miljon underskrifter för mångfald i Europa

Det europeiska medborgarinitiativet Minority SafePack – en miljon underskrifter för mångfald i Europa förespråkade ett bättre skydd av personer som tillhör nationella och språkliga minoriteter och stärkt kulturell och språklig mångfald i EU. Initiativet fick 1 123 422 giltiga namnunderskrifter och nådde tröskelvärdet i elva EU-länder.  

Initiativet registrerades den 3 april 2017, då även den ett år långa namninsamlingsperioden inleddes. Kommissionen avslog den första registreringsansökan i september 2013, men detta ogiltigförklarades av Europeiska unionens tribunal i februari 2017 och initiativet kunde sedan registreras.   

I initiativet uppmanades kommissionen att föreslå elva rättsakter för att förbättra skyddet av personer som tillhör nationella och språkliga minoriteter och stärka den kulturella och språkliga mångfalden i EU. Initiativet fokuserade på frågor som regionala språk och minoritetsspråk, utbildning och kultur, regionalpolitik, deltagande, jämlikhet, audiovisuellt och annat medieinnehåll och regionalt (statligt) stöd. Två av de elva rättsakterna föll dock utanför kommissionens behörighet att föreslå lagstiftning. Initiativets organisatörer kunde därför bara samla in underskrifter för de nio förslag som omfattades av kommissionens befogenheter. 

Följande nio förslag registrerades av kommissionen: 

1. EU-rekommendation om skydd och främjande av kulturell och språklig mångfald
2. Stödprogram för små språkgemenskaper
3. Inrättande av ett centrum för språklig mångfald
4. Utökning av målen för EU:s regionala utvecklingsfonder till att omfatta skydd för nationella minoriteter och främjande av kulturell och språklig mångfald
5. Forskning om det mervärde som minoriteter tillför våra samhällen och Europa
6. Säkerställande av i stort sett likabehandling av statslösa minoriteter, t.ex. romer
7. Gemensam europeisk upphovsrättslag så att man kan få tjänster och sändningar på sitt modersmål
8. Frihet att tillhandahålla tjänster och ta emot audiovisuellt innehåll i minoritetsregioner
9. Gruppundantag för regionalt (statligt) stöd till minoriteters kultur, medier och kulturarv 

Organisatörerna såg det europeiska medborgarinitiativet som ett viktigt instrument i kampen för minoriteters rättigheter.

”Medborgarinitiativet är det enda starka verktyg för deltagardemokrati i EU som kan göra invånarnas röster hörda i EU-institutionerna.” – Minority SafePacks organisatörer

Efter insamling och kontroll av underskrifterna lämnades initiativet in till kommissionen den 10 januari 2020 (läs mer i pressmeddelandet). Den 14 januari 2021 antog kommissionen ett meddelande om initiativet (läs mer i pressmeddelandet).

Engagemang och uthållighet 

Fortsatt engagemang för saken, även när saker och ting inte går som det var tänkt.

Väl utformad kampanjstrategi som är anpassad till målgruppen 

Ett aktivt kampanjarbete i lokalsamhällen i olika länder och kontakt med människor på deras minoritetsspråk, men också fokus på institutioner och politiker på nationell och europeisk nivå. 

Team och partnerskap

Kartläggning av starka och tillförlitliga partner för kampanjen och ett team som jobbar hårt och brinner för saken.  

Förberedelser

Medborgarinitiativet Minority SafePack utformades av en grupp organisatörer med stöd av FUEN (federationen av etniska grupper i Europa), SVP (Sydtyrolens folkparti), RMDSZ (Ungerska demokratiska unionen i Rumänien) och YEN (Youth of European Nationalities). Det tog två år av förberedelser innan man lade fram initiativet 2013.

Hela tiden stod målen klara. Organisatörerna ville framför allt ta fram lagförslag för att omsätta sina krav i praktiken. Därför anordnade de möten, höll samråd med juridiska experter och experter på minoriteters rättigheter och såg till att få politiskt stöd på olika nivåer. De såg också till att basera initiativets förslag på EU-fördragen och anpassa ordalydelsen till fördragen.

Något som gjorde förberedelserna extra mödosamma var initiativets breda inriktning och ambitiösa mål. I stället för att fokusera på en enda fråga ville initiativet ta hänsyn till de många svårigheter som traditionella minoriteter möter i olika medlemsländer och försöka hitta övergripande lösningar på många problem. Initiativets mål var därför inte bara att samla in en miljon underskrifter. Högt upp på agendan stod också att få i gång en offentlig europeisk debatt och under året bygga upp en stark och varaktig koalition för minoriteters rättigheter. Organisatörerna ville inte bara samla in underskrifter i sju EU-länder utan också presentera sitt initiativ i så många europeiska regioner som möjligt. 

Förberedelsefasen var inte lätt. Den första registreringsansökan för Minority SafePack fick avslag av kommissionen med motiveringen att initiativets krav föll utanför kommissionens behörighet att föreslå lagstiftning. Organisatörerna överklagade kommissionens beslut till EU-domstolen, och det tog flera år innan initiativet kunde registreras 2017.

Kampanjen samordnades av FUEN som är en paraplyorganisation för europeiska minoriteter och samlar över 100 organisationer från 35 länder. Det viktigaste under förberedelsefasen var att organisatörerna tog fram en tydlig strategi, letade partner och hittade medel för att finansiera sin kampanj.  

Insamling av pengar och resurser

Kampanjen fick in 348 500 euro i bidrag och annat stöd från federationen av etniska grupper i Europa (FUEN).

Finansieringskällor (euro)

Du kan läsa mer om bidragen till Minority SafePack på kommissionens webbsida om initiativet. Endast bidrag på mer än 500 euro per sponsor behöver redovisas.

Kampanjstrategi och plan för namninsamlingen

Namninsamlingen för Minority SafePack började i april 2017. Kampanjstarten firades med ett evenemang på Bánffy-slottet i Rumänien i maj samma år med över 400 anhängare från hela Europa och över 50 journalister som bevakade evenemanget (du kan se ett videoklipp från evenemanget).

Efter den officiella lanseringen började flera medlemsorganisationer och partner i olika medlemsländer och regioner omedelbart att planera och organisera sina egna evenemang till stöd för initiativet. Man tog också fram en kampanjstrategi för hela EU och lanserade en ny webbplats med berättelser från hela EU, en broschyr om Minority SafePack och annat kampanjmaterial. 

I genomförandefasen delade stödorganisationerna upp ansvaret mellan sig. RMDSZ åtog sig till exempel att samla in 250 000 av den miljon underskrifter som krävdes. 

För att nå sina viktigaste målgrupper (nationella minoriteter) försökte organisatörerna att koppla sina kampanjbudskap till de olika problem som minoriteter i EU ställs inför. Det var viktigt att ytterligare minoritetsanpassa budskapen, eftersom olika minoriteter i olika medlemsländer lever under olika omständigheter. En del kan själva fatta beslut i frågor som rör dem medan andra inte ens är erkända. När det gäller grupper med problem försökte organisatörerna att kartlägga de mest akuta problemen och presentera Minority SafePack som en möjlig lösning. 

Organisatörerna identifierade också en annan viktig målgrupp, nämligen medborgare i EU-länder med starka band till personer från samma land som lever utomlands, t.ex. Danmark, Tyskland och Ungern. 

För att kunna genomföra kampanjstrategin var det viktigt att översätta materialet och använda många språk. Minority SafePack kommunicerade på över 30 språk och organisatörerna bestämde sig för att även jobba på regionala språk utan officiell EU-status. Detta var viktigt eftersom upp till 50 miljoner EU-medborgare talar regionala språk eller minoritetsspråk, och målet var att varje EU-medborgare från en nationell eller språklig minoritet skulle kunna identifiera sig med initiativets huvudbudskap, nämligen att det är i minoriteternas intresse och en investering i kommande generationer. Hundratals budskap skräddarsyddes för de olika målgrupperna, vilket var en framgångsrik taktik. Man kan bara föreställa hur det kändes för de 41 000 människor som talar ladinska i norra Italien att få se ett inlägg på ladinska på sociala medier.

Starkt stöd utanför minoritetsgrupper i Europa var också viktigt för att initiativet skulle bli framgångsrikt. Kampanjens budskap behövde vara tydligt: ”Vi står på rätt sida. Vår avsikt är inte att inkräkta på majoritetssamhällena”, som RMDSZ:s ordförande Hunor Kelemen uttryckte det. Organisatörerna uppskattade dessutom att majoritetsgrupper deltog, eftersom de ville skapa ett starkt nätverk av partner för en koalition som skulle göra det omöjligt för kommissionen att inte beakta initiativet. 

Organisatörerna ville också genomföra sin strategi på europeisk nivå genom att söka och vinna politiska ledares stöd. Därför besökte organisatörerna många partner, institutioner och medlemsorganisationer i flera länder. Minority SafePack-delegationen träffade också Europaparlamentets tvärpolitiska grupp för minoriteter för att diskutera kampanjen. Organisatörerna uppmanade den tvärpolitiska gruppen att lyfta fram initiativet i parlamentet och bad parlamentarikerna att informera allmänheten och medierna i deras medlemsländer om initiativet och hjälpa till att hitta partner för att göra initiativet till en framgång. Medordförande Nils Torvalds lovade delegationen att stödja initiativet, och flera ledamöter meddelade att de aktivt ville engagera sig i kampanjen. Det var viktigt för Minority SafePack att också få stöd i Europarådet. Minority SafePack-delegationen besökte därför Europarådets parlamentariska församling under höstsessionen i Strasbourg.

Bidragen från initiativets medlemsorganisationer och regionala partner och grupper var avgörande för insamlingen av den miljon underskrifter som krävdes. Kampanjteamet arbetade aktivt för att ta fram viktig information och dela med sig av bra metoder och vinnande strategier till sitt nätverk. FUEN:s presidium och medborgarkommitténs medlemmar kunde alltid driva informationskampanjer i medlemsländerna. Men under hela namninsamlingen behövdes också nätverket på gräsrotsnivå för att bidra med personliga berättelser och budskap och visa lokalsamhällena att Minority SafePack var ett initiativ som skulle kunna förbättra vardagen för minoritetsgrupper och de 50 miljoner EU-invånare som tillhör språkminoriteter.

Initiativet skapade en stark koalition av partner som också omfattade organisationer som redan tidigare hade arbetat med frågan och hade erfarenhet av kampanjer. Dessa partner var avgörande för namninsamlingen i bland annat Litauen, Bulgarien, Slovenien och Spanien. Organisatörerna höll sina partner motiverade genom att informera dem om uppnådda delmål och upprätthålla kontinuerlig kommunikation mellan nätverkets medlemmar. Namninsamlingen inriktades på medlemsländer med stora minoritetsgrupper och länder med otillräckligt skydd.

De tekniska förutsättningarna för namninsamlingen var uppfyllda i juni 2017. På Minority SafePack-kampanjens webbplats fanns pappersformulär och ett verktyg för att skriva under initiativet på nätet. I september 2017 gick Minority SafePack-organisatörerna över till kommissionens system för namninsamling på nätet, eftersom det bättre passade deras behov.

Förutom att optimera sitt namninsamlingssystem på nätet förlitade sig initiativet också i hög grad på att samla in underskrifter på pappersformulär. De samlades bland annat in av frivilliga som knackade dörr, presenterade kampanjen och hjälpte till att fylla i de nödvändiga uppgifterna. Organisatörernas erfarenhet visar att det är bäst att gå ut på gatan och prata med människor när man vill samla in underskrifter.

Namninsamlingen för Minority SafePack avslutades i april 2018 med 1 320 246 underskrifter som skickades till de ansvariga nationella myndigheterna för kontroll. Totalt godkändes 1 123 422 underskrifter och man nådde tröskelvärdet i elva EU-länder.

Därefter skickades initiativet in till kommissionen den 10 januari 2020. 

Minority SafePack var ett av de första initiativ där man utvecklade en långsiktig strategi innan man lämnade in initiativet till kommissionen. Bland annat sammankallade FUEN ett team av experter på EU-rätt för att ta fram en rad konkreta lagförslag utifrån initiativets förslag. Man förklarade steg för steg hur förslagen skulle genomföras i EU-lagstiftningen. Förslagen lades sedan fram för kommissionen tillsammans med de 1 123 422 godkända underskrifterna. 

Organisatörerna genomförde också en informationskampanj och presenterade initiativet för stats- och regeringschefer, regeringsföreträdare, ledamöter av nationella parlament och Europaparlamentet och regionala förvaltningar. Informationskampanjen gav ett fantastiskt resultat: Många regioner antog stödförklaringar, och de tyska, ungerska och nederländska parlamenten röstade också om sådana resolutioner. Dessutom blev Minority SafePack det första europeiska medborgarinitiativ som fick en egen debatt under Europaparlamentets plenarsammanträde följt av en resolution som röstades igenom med stor majoritet. 

Antal underskrifter för Minority SafePack per EU-land

På kartan kan du se i vilka länder man fick ett visst minsta antal underskrifter. De elva EU-länderna är markerade med en grön bock. Hela tabellen med antalet underskrifter finns på kommissionens webbsida om initiativet.

Inlämning av initiativet och möten med kommissionen

Den 10 januari 2020 lämnade organisatörerna in sitt initiativ till kommissionen och den 5 februari 2020 fick de träffa Věra Jourová, kommissionens vice ordförande med ansvar för värden och öppenhet, och Mariya Gabriel, kommissionär för innovation, forskning, kultur, utbildning och ungdomsfrågor.

Utfrågning i Europaparlamentet

Den 15 oktober 2020 hölls en offentlig utfrågning i Europaparlamentet. Vid utfrågningen deltog ledamöter från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kultur och utbildning tillsammans med utskottet för framställningar, samt andra utskott. Företrädare för kommissionen, Europarådet, EU:s byrå för grundläggande rättigheter och Regionkommittén yttrade sig också under utfrågningen (läs mer i pressmeddelandet).

Sedan diskuterade Europaparlamentet initiativet vid sitt plenarmöte den 14 december 2020. Den 17 december 2020 uttryckte Europaparlamentet sitt stöd för initiativet genom att anta en resolution med 524 röster för, 67 röster mot och 103 nedlagda röster. Parlamentet påpekade att nationella och språkliga minoriteter i EU står inför assimilering och språkförlust, vilket leder till språklig och kulturell utarmning. Parlamentet uppmanade dessutom kommissionen att föreslå rättsakter för att ta itu med frågan (läs mer i pressmeddelandet).

Under den här perioden var covid-19-pandemin en stor utmaning för initiativet. Den offentliga utfrågningen fick skjutas upp två gånger och pandemin gjorde det svårt att hålla i gång debatten om minoriteters rättigheter. 

EU-kommissionens svar

Den 14 januari 2021 antog kommissionen ett meddelande om sina åtgärder som svar på Minority SafePack där man lyfte fram att inkludering och respekt för Europas rika kulturella mångfald hör till kommissionens prioriteringar och mål. Men man påpekade också att det redan vidtagits många olika åtgärder som täcker flera aspekter av Minority SafePack-initiativets förslag sedan initiativet lades fram 2013. I meddelandet bedömdes vart och ett av de nio förslagen individuellt, med beaktande av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Kommissionen kom fram till att man inte skulle föreslå några nya rättsakter, utan att den lagstiftning och de åtgärder som redan fanns gav kraftfullt stöd åt initiativets mål om de genomfördes fullt ut (läs mer i pressmeddelandet).

Efter att kommissionens meddelande hade publicerats uttryckte Minority SafePack-organisatörerna sitt missnöje med att kommissionen inte ville föreslå ny lagstiftning. Den 24 mars 2021 vände sig därför Minority SafePack-initiativets medborgarkommitté till Europeiska unionens tribunal för att få kommissionens meddelande om initiativet ogiltigförklarat. I sin dom av den 9 november 2022 avslog tribunalen organisatörsgruppens talan. Organisatörerna överklagade domen till EU-domstolen den 21 januari 2023. Den 5 juni 2025 ogillade domstolen överklagandet (läs mer om uppföljningen).

Ta aktivt kontakt med potentiella intressenter på olika nivåer. 

Det är viktigt att vara närvarande på gräsrotsnivå men också att kontakta politiska ledare på nationell och europeisk nivå.

Tänk noga efter vilka som är era målgrupper och se till att kommunikationsstrategin är anpassad till deras behov. 

Använd gärna olika språk för att nå ut, ta fram lokala berättelser som berör folk och kommunicera både på internet och på andra sätt. Det är viktigt att använda olika kanaler för att nå tänkbara anhängare.

Saker och ting går inte alltid som det är tänkt – anpassa er.

Om ni brinner för er fråga ska ni kritiskt tänka igenom er kampanj, vid behov ifrågasätta strukturer och beslut och ändra kurs om det behövs.

Engagera er på fältet.

Nuförtiden kan man visserligen samla in en stor del av underskrifterna på nätet, men underskatta inte värdet av att gå ut på gräsrotsnivå. Att prata med människor och samverka med lokalsamhällena är en viktig del av att få ut budskapet och se till att kampanjen når sina mål.

Använd sociala medier.

Försök att vara närvarande på sociala medier och övertyga lokala personligheter att ansluta sig till er sak. Det ökar initiativets trovärdighet.  

Fråga våra experter om ni undrar något!