Om fri rörlighet

I teorin är den fria rörligheten för personer en av Europeiska unionens grundläggande principer och det utvidgade tillämpningsområdet för EEG och EEG. Från de nordiska länderna har jag varit van vid detta hela liv, eftersom det har genomförts sedan 1952 och formellt bildades 1954.

Dessutom har vi nu samma sak i EU/EEGEEG. Eller gör vi? Erfarenheten har visat att det inte är så gratis som det borde vara. Det första hindret är när du vill registrera dig i ett nytt land. Det är inget problem alls när du flyttar från Norge till Sverige och från Sverige till Finland. Du fyller bara i ett formulär på nätet för att få din nya adress registrerad. I själva verket är jag inte helt säker på om detta är nödvändigt, inte ens. Det är naturligtvis nödvändigt att registrera ett bankkonto, men det är på det hela taget så enkelt att jag måste ha glömt att göra det.

Inte i Portugal. Man måste följa upp med invandrare från resten av världen och visa upp dina inloggningsuppgifter, bland annat ett pass, något som inte är nödvändigt i de nordiska länderna. Eftersom genomförandet av ett universellt europeiskt identitetskort inte är ett krav i dag, utan under 1999 var det, oavsett det faktum att jag var medborgare i en annan medlemsstat, Finland.

Sammantaget anser jag att varje större stad i varje medlemsstat bör ha sina egna kontor som skulle hantera alla ärenden som rör EU-medborgare, kanske i EEG. På samma sätt som EU/EEG-medborgarna har egna köer på flygplatser bör det också vara fallet här. Byråkratin skulle minska och de personer som arbetar där skulle veta vilka regler som gäller för EU/medborgarna och vilka rättigheter vi har. Det räcker med att fylla i ett formulär på nätet. Ingen polismyndighet behöver närvara.

Senare har jag blivit medveten om ett annat hinder som står i strid med principen om fri rörlighet. I Norge, där jag ursprungligen kommer, behöver personer inte ansöka om ålderspension. Det betalas ut automatiskt när du fyller 67 år, vilket är fallet här. Jag vet inte om det är annorlunda i andra länder, men jag anser det ologiskt att ett måste ansöka om något som är en rättighet. Genom skatter betalar vi för vår pension under hela vår livstid. Det är våra pengar, så att tala.

Men jag upptäckte att jag var tvungen att ansöka om det och jag visste inte att jag kunde få min pension, oavsett om jag fortsatte att arbeta. Så jag var redan 66 innan jag blev medveten om att pensionsåldern är 65 år i Finland, Sverige och Portugal. Jag visste inte heller att det var de myndigheter i landet där du var permanent bosatt som måste ansöka om dig till de andra berörda länderna. Inte ens finländarna visste inte att det var förrän jag upptäckte mig själv som de slutade att kräva att jag skulle behandla ansökningarna till Sverige och Portugal. Innan jag blev medveten om detta hade jag redan kontaktat norrmännen och kanske också, eftersom de agerade tillräckligt snabbt, så jag fick min pension när jag fyllde 67 år tidigare i år. Jag kom från finländarna, men inte från I svarv 65, eftersom jag inte hade ansökt om det då. Och bara denna månad kom jag från Sverige och jag har fortfarande inte hört något från Portugal.

Bortsett från detta kaos verkar det också som att jag är straffad eftersom jag har arbetat och betalat skatt i fyra olika länder. Varje land beslutade självklart att min period av aktiva år inte uppgår till en full pension, så även om jag har betalat skatt i 50 år nu delas jag upp i fyra personer som endast får en pittans. Om rörelsen verkligen hade varit fri har detta inte varit fallet. Det är inte gratis om du är ekonomiskt ansvarig för att flytta mellan medlemsländerna.

Det finns också andra hinder. Sedan 1992 har jag haft samma arbete som frilanstecknare och illustratör, främst för samma finska dagstidning hela tiden. Min inkomst har varit ganska stabil under årens lopp, men eftersom jag är frilansare har jag inget anställningsavtal. Det bör vara möjligt att överföra min ekonomiska historia från land till land, vilket skulle göra det lättare att öppna bankkonton, ansöka om lån och få tillgång till internet och mobila tjänster, köpa bilar, hyra av lägenheter osv. Men i stället ska man betrakta den som ett nyfött barn eller en utlänning som kommer från yttre rymden.

Det är också ett hinder för en fri rörlighet.

Jag är säker på att det finns fler än så och idag har vi pandemin och vi har haft den så kallade flyktingkrisen, som har skapat nya hinder, men allt samma, jag tror att detta bör uppmärksammas om vi vill bevara och utveckla EU.