Att få nationella medborgarplattformar att engagera sig kan öka medborgarnas engagemang i europeiska medborgarinitiativ

Att arbeta inom medborgarteknik i mer än fem år har nu gett mig goda möjligheter att fundera över människors motivation att engagera sig, rösta och uttrycka sin inställning med hjälp av olika digitala och icke-digitala metoder. När diskussionerna om outnyttjade möjligheter att engagera sig på EU-nivå dyker upp tyder ofta tillräckligt många på att motivationen bakom en aktiv EU-medborgare med största sannolikhet har sitt ursprung i hans eller hennes egen erfarenhet av lokala demokratiska övningar, oavsett om det är i deras land eller stad eller till och med på den gata de lever på.

Denna icke bevisade teori tyder på att om människor känner sig kapabla att förändra eller påverka frågor som ligger nära dem, kommer de endast att känna sig kapabla att uttrycka sin inställning till frågor och politik som rör Europa. Till exempel uttrycka sina åsikter om bivänligt jordbruk eller ett förbud mot biometrisk massövervakning. Båda de europeiska medborgarinitiativen håller för närvarande på att samla in underskrifter, tillsammans med tolv andra.   

Allt detta ledde mig till en fråga – kan misslyckanden i lokal medborgaraktivism påverka vårt engagemang i frågor som ligger mycket längre bort från oss, på EU-nivå?

Motivation att delta

För att ytterligare ta itu med det möjliga förhållandet mellan de olika nivåerna av engagemang vore det lämpligt att titta på den allmänna motivation och de faktorer som bidrar till människors aktivism. Akademiker föreslår flera faktorer som bidrar till människors vilja att delta i skapandet och omfördelningen av kollektiva nyttigheter, bland annat genom att uttrycka sin politiska uppfattning i särskilda frågor. För det första kan de olika grupper och nätverk som individen tillhör naturligt (t.ex. vid födseln i en viss familj) eller frivilligt (t.ex. universitet eller religiöst samfund) påverka motivationen och skapa större möjligheter för en person att uttrycka sin åsikt eller försöka påverka beslut, vilket framhölls av den lettiska forskaren J. Nikisins i hans studie från 2019 ”Individuellt och kollektivt deltagande i att lösa problem som är relevanta för samhället och samhället”.

Ett annat sätt att förstå motivationen bakom aktivism som föreslagits av J. Nikisins är att människor agerar och försöker åstadkomma förändringar i sitt omedelbara eller bredare grannskap som svar på ett problem eller något framväxande behov som påverkar individen som företrädare för en samhällsgrupp. I grunden blir människor aktiva där de känner klyftan mellan den önskade och den verkliga situationen och det missnöje som den medför. 

Jag har dock noterat att ingen av dessa teorier tyder på en bred uppdelning mellan aktivism på olika nivåer och olika nivåer. De stärker bara de universella motivationsfaktorerna för människor att engagera sig. Det spelar ingen roll om det är att förespråka människors rättigheter i en viss kommun eller i den region där de bor. Det handlar inte nödvändigtvis om en persons tidigare lokala erfarenhet. Det handlar mer om att ha en allmän motivation att delta för att förändra saker och ting till det bättre. 

Om en person på ett eller annat sätt känner en impuls till medborgaraktivism kan han eller hon göra det även på EU-nivå eller global nivå. Det beror naturligtvis alltid på den särskilda formen av aktivism, eftersom vissa av dem kan innebära att man offrar en persons personliga resurser, såsom tid eller till och med pengar. Att inte ha dessa resurser kan utgöra ett hinder för ytterligare deltagande i samhällsverksamhet. Men en annan ganska viktig fråga är bristen på information om aktuella politiska frågor som rör och påverkar vissa grupper eller samhället och möjligheterna att delta i diskussioner om dem. 

Se till att EU-frågorna hamnar på lokal nivå

När vi ser på att det europeiska medborgarinitiativet är en särskild form av medborgaraktivism på EU-nivå har frågorna om tillgänglighet och räckvidd alltid varit av intresse för EU och det europeiska civila samhället. 

Och frågan om hur man kan förbättra det europeiska medborgarinitiativets effektivitet och räckvidd har aldrig varit mer angelägen än nu när Europa desperat letar efter fler sätt att närma sig medborgarna.

Ett sätt att effektivisera informationsöverföringen skulle vara en nedifrån-och-upp-strategi som skulle kanalisera all information om europeiska medborgarinitiativ i första hand genom de nationella medborgarplattformarna. Ur teknisk synvinkel skulle det innebära att man har mycket väloljade och tillförlitliga nationella plattformar i alla EU:s medlemsstater, med en europeisk dimension som tillkommer dem. Att minska de mentala hindren mellan nationella staters frågor, som endast berör medborgarna, och frågor på EU-nivå, som endast verkar relevanta för beslutsfattarna.

I denna modell skulle plattformar på nationell nivå fungera som en bro mellan medlemsstaterna och EU. Problemet med detta är kanske inte bristen på motivation. Det är den befintliga bristen på information om de pågående medborgarinitiativen på EU-nivå och varför de är relevanta för människors vardag. Att sänka EU-nivån till den lokala nivån och integrera EU-frågor i den digitala miljön kan öka deltagandet i stor utsträckning. Den kan bidra till att engagera medborgarna i EU-frågor samtidigt som de fortsätter med sin dagliga samhällsverksamhet i sina hem.

Vissa samhällen bakom initiativen gör redan ett bra arbete med att använda sina nätverk för att sätta igång informationsflödet i flera medlemsstater. Till exempel har initiativet för ett bivänligt jordbruk skapat ett nätverk med stödorganisationer, både tematiska och infrastrukturella. Den ger dessa organisationer interaktiva widgetar för att underteckna initiativet. Dessa widgetar kan placeras på nationella eller lokala webbplatser och kan fungera som en infrastruktur för att avsevärt öka antalet insamlade underskrifter.