Det europeiska medborgarinitiativet för upp tvistefrågor i Bryssel: det är en möjlighet för demokratisk politik

Det europeiska medborgarinitiativet för upp tvistefrågor i Bryssel: det är en möjlighet för demokratisk politik.

Deteuropeiska medborgarinitiativet har varit i kraft i mer än 8 år, men det verkar fortfarande som om detta verktyg ännu inte har visat sin fulla potential. Skälet till detta är att medborgarinitiativets uppmärksamhet och utvärdering vanligtvis inte fokuserar på den väsentliga aspekten: till skillnad från vad som ofta har betonats är medborgarinitiativet inte ett verktyg som kan föra in nya frågor i den politiska beslutsprocessen, utan ett tillfälle att göra de politiska debatterna mer diversifierade och kontroversiella. Om medborgarinitiativet bedöms utifrån detta perspektiv är det omöjligt att underskatta de effekter det redan har haft när det gäller att skapa möjligheter att delta i EU:s beslutsfattande. Ur denna synvinkel måste man i domen om dess inverkan på EU:s politik betona att medborgarinitiativet har skapat en möjlighet för gräsrotsvalkretsar och mer kontroversiella frågor att nå fram till europeiska debatter.

Efter vissa inledande tolkningar som pekar på att det europeiska medborgarinitiativet är det första exemplet på gränsöverskridande direktdemokrati verkar konsensus ha lett till att det är en mekanism för att fastställa dagordningen som gör det möjligt för 1 miljoner EU-medborgare att begära att Europeiska kommissionen lägger fram förslag till ny lagstiftning för parlamentet och rådet. Detta återspeglar att medborgarna inte direkt har slutordet om resultatet av den beslutsprocess de inlett – i själva verket inte ens det första eftersom initiativet avslutas när kommissionen tar emot det och initiativtagarna inte kan dra tillbaka det om de motsätter sig kommissionens förslag – och deras bidrag är därför en uppmaning till institutionerna att agera.

Till följd av detta har de flesta författarna pekat på bristerna i verktyget: mobiliseringskostnaderna – inklusive rättsliga bakgrundskontroller och ansvar för uppgiftsskydd redan innan de deltar i en transnationell kampanj med sju länder – motsvarar inte potentiella vinster, eftersom det inte finns någon garanti för att förslaget, även om det är framgångsrikt – av 98 planerade registreringar endast har nått upp till tröskeln på 1 miljoner underskrifter – kommer att läggas fram av kommissionen. Ingen av initiativtagarna till de framgångsrika medborgarinitiativ som hittills besvarats av kommissionen har uttryckt sin tillfredsställelse över resultatet av deras förslag och bekräftat medborgarinitiativets begränsningar ur ett direkt demokratiperspektiv.

Även om dessa räkenskaper är korrekta ger de dock inte den fullständiga historien. Den verkliga frågan är varför medborgarna och det civila samhällets organisationer fortsätter att använda och EU-institutionerna fortsätter att reformera ett verktyg som är så uppenbart olämpligt för sitt syfte. Svaret måste vara någonstans. Trots sina institutionella begränsningar är medborgarinitiativet fortfarande ett kraftfullt verktyg i en kampanjverktygslåda. För det första, från medborgarsamråd till överläggningspaneler, har EU-institutionerna investerat en del politiskt kapital för att öppna möjligheter att delta i beslutsfattandet bortom ”Brysselbubblan”, och medborgarinitiativet är en del av denna strategi. I detta avseende ger en kampanj som når Bryssel på plattformen större institutionell och politisk tyngd än en kampanj som förlitar sig på ett större antal underskrifter på onlineplattformar. För det andra gör den ökande politiseringen av EU förmågan att nå ut till och mobilisera olika grupper på gräsrotsnivå i EU-frågor till en sällsynt och värdefull kapacitet. I åratal har kommissionens tjänstemän och ledamöter av Europaparlamentet varit oroliga aktivister inom det civila samhället som hävdar att de flesta Brysselbaserade aktivister är lika mycket inflytelserika i EU:s bubbla som de själva. Det civila samhällets organisationer har nu ett erkänt verktyg för att visa att det inte bara är en orsak, utan också att det kan hävda att det är ett mått på social representativitet i den gränsöverskridande europeiska offentliga sfären.

Detta är ett dubbelt svepord, eftersom det också kan användas för att bestrida graden av representation för organisationer som inte kan organisera denna typ av kampanjer eller helt enkelt välja att stödja mer strategiska och politiskt effektiva arbetssätt. Under alla omständigheter, användning av medborgarinitiativet av gräsrotsorganisationer och grupper som verkar som utomstående i Bryssel för att utmana organisationer i Brysselbubblan. Närdet gäller Álvaro Oleart har vi hävdat att denna process pågick i sådana fall som medborgarinitiativet ”En av oss” mot abort och den inofficiella namninsamlingen ”Stop TTIP”, där religiösa och handelspolitiska aktivister etablerades i Bryssel, där nästan lika mycket av kampanjernas mål som EU-institutionerna själva. Några av de nätverk som utvecklas kring ett medborgarinitiativ etableras sedan, vilket bidrar till att göra diskussionsmiljön mer diversifierad.

Figur 1 Insider – yttre utmaning kring 5 kampanjer: En av oss, sträng åt vatten, Stop TTIP, mediepluralism och Wake up Europe

Det europeiska medborgarinitiativet bidrar också till att föra de politiska debatterna närmare dem som äger rum i EU:s offentliga sfär. En av konsekvenserna är att polariserande frågor som uppstår i nationella offentliga debatter också europeiseras med frågor som förbud mot prostitution, legaliserad narkotika eller den redan nämnda abort via medborgarinitiativet. Även om de nämnda institutionella bristerna i medborgarinitiativet hittills har förhindrat att ämnet för dessa initiativ omsätts i omfattande politiska debatter, bidrar detta till att föra EU:s politik närmare mer politiserade debatter. Detta är varken bra eller dåligt i sig, men kan bidra till att göra gränsöverskridande kopplingar och kampanjer mer genomförbara än tidigare.

Det europeiska medborgarinitiativet bidrar till att föra EU:s politiska debatter närmare den offentliga sfären på gräsrotsnivå genom att erbjuda en möjlighet för grupper som kan göra EU-institutionerna uppmärksamma på politiserade frågor i olika medlemsstater. Detta har hittills inte lett till något nytt politiskt beslutsfattande. och denna form av politisering gynnar inte nödvändigtvis EU. Det kan snarare bidra till att göra den mindre legitim om den systematiskt vänder sönderfallande men framgångsrika medborgarinitiativ.

Politiseringen av EU-frågor orsakas varken av medborgarinitiativet eller av några institutionella reformer. Men EU kanske vill se till att detta verktyg räknas med för dem som kanske vill stödja politiska förslag med möjlighet att lyssnas i institutionella forum med ett mått på stöd i den offentliga sfären i form av 1 miljoner underskrifter. I reformdiskussionerna har EU-institutionerna beslutat att inte ge projektansökarna mer inflytande på resultatet – vilket kan vara rättsligt svårt eller omöjligt – men de kanske vill överväga ett alternativ: sänka kostnaderna för misslyckanden.