Demokratisk fördjupning och välstånd i Europeiska unionen

Den stora motsägelsen

Som unionsmedborgare lever vi i ett område med frihet, det europeiska området, vi tror fritt, vi uttrycker oss fritt, vi väljer fritt och vi rör oss fritt. Utan begränsningar kan vi uppleva Europa i dess många olika former, vi kan vara det vi vill ha som medborgare, som nationer och som separata identiteter. Vi kan studera och arbeta var som helst i EU, vi delar den gemensamma valutan och vår ställning i världen är stark.

I egenskap av unionsmedborgare lever vi utan koppling till det nya styressystemet, och i ett område med frihet är friheten att göra politiska val svag. Vem bestämmer Europas framtid, från vem tar de order, varifrån får de legitimitet? Vi har överlåtit vår suveränitet till transnationella strukturer som vi inte kontrollerar, vem utövar suveränitet och i vars namn? Hur lagstiftar Europeiska kommissionen, vem bestämmer och vem bedömer dess lagstiftning? Hur stor politisk makt har Europaparlamentet, hur mycket har Europeiska rådet? Retoriska frågor och kritiska beslut i EU fattas i enlighet med den makt som alla uttrycker i Europeiska rådet, i slutna rum där den politiska och särskilt ekonomiska makten i varje land är den avgörande faktorn. Europeiska kommissionen ger den rättsliga formen och fattar beslut som inte går att förena, eftersom medbeslutandeförfarandet gör besluten delvis demokratiska. Hur lätt det är för unionens medborgare att följa dessa labyrintinbeslut, vem kan de vara nöjda och vem kan de tilldela ansvar till? Den europeiska modellen för samhällsstyrning saknar ansvarsskyldighet, saknar demokratisk kontroll och saknar folkligt mandat. Politiska kastar håller på att växa fram och utses genom förfaranden som är svåra för vanliga medborgare, enkla val av människor ser gammaldags ut och den som har makten i Europa känner bättre till Europas ”goda” än någon annan. Ofta debatterar Europa värden som täckmantel för sina egna fel, debatten om klimatförändringarna döljer att vi är en av de största förorenarna i världen, debatten om fred döljer att vi är en av de största vapenhandlarna och den skepticism vi uttrycker om det auktoritära styre som råder i en stor del av världen döljer vårt eget demokratiska underskott.

Ekonomisk jättejära och politisk dvärk

EU saknar politiskt självstyre, EU:s frågor behandlas på grundval av separata intressen, lösningarna är lagstiftningsmässiga snarare än reformistiska, och i de flesta fall kompromisser och små steg samtidigt som världen förändras radikalt. Det sätt på vilket beslutsfattandet reagerar på ojämlikheter och inte ger EU den drivkraft den behöver. Många gånger ser de nationella regeringarna ut som syndabockar, de enda som är ansvariga, de enda som är föremål för debatt och valdebatt. En ram som döljer EU-institutionernas politiska otillräcklighet, deras oförmåga att närma sig EU som den egentligen är, som ett system av starkt ömsesidigt beroende enheter som kräver en sammanhängande strategi. EU saknar ett tydligt definierat ledarskap som riktar sig till hela världen, som fattar beslut för hela världen, som får makt och prestige från hela världen, som förenar hela världen.

Vad vi ber om

Som EU-medborgare kräver vi rätten att rösta för dem som uttrycker suveränitet i EU på grundval av trygghet, social sammanhållning och allas välfärd. Tre på varandra följande kriser, skuldkrisen, pandemikrisen och kriget i Ukraina belyser behovet. Ett europeiskt styre som präglas av demokratiska processer är ett bakslag för det auktoritära styre som våra folk har drabbats av och kämpat för att fly från. Det finns ett akut behov av en europeisk myndighet som får sin prestige och acceptans från de europeiska folken, som är legitimerad i de europeiska folkens samvete. Detta är de egenskaper som gör den europeiska myndigheten snabb och effektiv i dess beslut, vilket kommer att göra den till en sammanhållen koppling mellan oss, inte manipulationerna och bakgrunden, och inte ett uttryck för makt från de starkaste till de svagaste.

Vi inser att övergången till en tydlig europeisk myndighet som företräder oss demokratiskt inte är lätt, men att den är nödvändig och oundviklig. Det är dags för den europeiska konstitutionen att paus som utkast men bli formell och aktiv, och det är EU:s skyldighet att informera medborgarna om behovet av en europeisk konstitution som definierar en sammanhållen europeisk stat.

En offentlig debatt kan ge hopp. I en föränderlig värld där nya krafter växer fram, där auktoritärt styre sprider sig, politiskt enat och demokratiskt Europa kommer att förespråka sina värden, ha en stark närvaro och förbli en plats för välstånd och frihet. Tillsammans kan vi vinna.

En offentlig debatt kan dämpa farhågorna i denna debatt: Rikedomen kommer att inse att en försiktig överföring av federala medel inte kommer att beröva dem förmögenhet, utan skapa välstånd där de kan ta en del, sådana historiska exempel finns. Förespråkare för nationell säkerhet kommer att inse att ett alleuropeiskt säkerhetssystem säkerställer stabilitet på ett effektivare sätt, förebygger regionala konflikter och efterföljande flyktingströmmar, säkerställer obehindrad tillgång till naturresurser och stabiliserar priserna på varor. Förespråkare för en mindre stat kommer att inse att en stark överstatlig statlig struktur bättre kan stödja självförsörjning och innovation, öka produktiviteten, skydda den europeiska industrin och jordbruksproduktionen, medan andra stora länder framgångsrikt har gjort framsteg och vunnit ledningen. Förespråkare av nationell identitet kommer att inse att ingen identitet kan jämställas, men det är den europeiska identiteten som stärks och är den europeiska identiteten som garanti för den nationella identiteten, rasidentiteten, den sexuella identiteten eller någon annan identitet.

Vi är elever från en skola i Grekland, vi diskuterade i detalj vad EU är, hur det påverkar oss och hur vi som morgondagens medborgare kan påverka EU. Vi ser en utveckling av historien, vi inser de djupa och starka förbindelser som håller på att utvecklas i Europa. I detta nya utvidgade sammanhang kräver vi den grundläggande röstningen, vi kräver att vi är de som delegerar makten på överstatlig nivå, i syfte att säkra våra grundläggande rättigheter, uttrycka våra krav, utveckla balanserade förbindelser, undvika konflikter, bättre samarbete och gemensamma framsteg. Vi accepterar inte att kommittéernas och rådens ledamöter fattar beslut i vår frånvaro. Vi accepterar inte Kineseiseringen av den europeiska politiska scenen.

Europa, den gamla kontinenten, den kontinent som födde demokrati, upplysning, mänskliga rättigheter och staten kan fortfarande skapa idéer, en transnationell konstitution befinner sig i gator och ju tidigare vi inser den säkrare vi kommer att vara i en föränderlig värld.